Arbetssätt
Några verktyg för förändring
För oss är ickevåld både en livsfilosofi och ett tillvägagångssätt för att förändra samhället och enskilda liv. Ickevåld berör både val som görs i vardagen och mer långsiktiga val som vad jag jobbar med och vad jag väljer att prioritera i mitt liv. En del av ickevåldstraditionen från Gandhi, som vi uppfattar den, är att försöka hålla ihop det lilla och det stora, vardagen och världspolitiken.
Ickevåldsutövare har engagerat sig i en rad olika frågor. För oss i detta kollektiv har arbete för global rättvisa, vapennedrustning och djurens rättigheter blivit en del av att leva ickevåld. Att försöka gå bortom fördomar, att se medmänniskan också i politiska motståndare, att hellre utsätta sig själv för risker än att skada andra - också sådant har blivit viktiga delar i vår livshållning.
Det som ger ickevåldet dess unika kraft är, enligt vår uppfattning, följande kombination:
- att göra motstånd mot våld och förtryck
- att visa omsorg om alla
- att försöka förverkliga sin samhällsvision här och nu
Alternativ till det som inte fungerar i världen behöver skapas och praktiseras, för att nya möjligheter ska bli synliga för människor. För Gandhi var det viktigt att inte bara arbeta mot det som är destruktivt utan att också lägga tid på att bygga upp de goda ordningar och verksamheter som vi vill ha. Han kallade det för "det konstruktiva programmet". Att till exempel stödja rättvisemärkt handel, odla grönsaker på övergivna stadslotter och träna fredlig konflikthantering kan vara sätt att praktisera detta i vår tid. Även civilolydnadsaktioner kan ha en konstruktiv komponent, som när aktivister hamrar på vapen för att omforma dem till något livgivande, eller börjar anlägga en trädgård på en vapenfabriks område. Ett starkt exempel är det som skedde vid kampen mot dammbygget i Innerdalen i södra Norge, då man blockerade bygget genom att på platsen skapa en ekoby.
När det gäller konkreta ickevåldsmetoder för samhällsförändring finns det ett stort antal. Forskaren Gene Sharp listade, i sin bok The Politics of Nonviolent Action (1973), 198 olika metoder (se här), indelade i kategorierna protest och övertalning, icke‐samarbete och ingripande.
Ickevåldsutövare har engagerat sig i en rad olika frågor. För oss i detta kollektiv har arbete för global rättvisa, vapennedrustning och djurens rättigheter blivit en del av att leva ickevåld. Att försöka gå bortom fördomar, att se medmänniskan också i politiska motståndare, att hellre utsätta sig själv för risker än att skada andra - också sådant har blivit viktiga delar i vår livshållning.
Det som ger ickevåldet dess unika kraft är, enligt vår uppfattning, följande kombination:
- att göra motstånd mot våld och förtryck
- att visa omsorg om alla
- att försöka förverkliga sin samhällsvision här och nu
Alternativ till det som inte fungerar i världen behöver skapas och praktiseras, för att nya möjligheter ska bli synliga för människor. För Gandhi var det viktigt att inte bara arbeta mot det som är destruktivt utan att också lägga tid på att bygga upp de goda ordningar och verksamheter som vi vill ha. Han kallade det för "det konstruktiva programmet". Att till exempel stödja rättvisemärkt handel, odla grönsaker på övergivna stadslotter och träna fredlig konflikthantering kan vara sätt att praktisera detta i vår tid. Även civilolydnadsaktioner kan ha en konstruktiv komponent, som när aktivister hamrar på vapen för att omforma dem till något livgivande, eller börjar anlägga en trädgård på en vapenfabriks område. Ett starkt exempel är det som skedde vid kampen mot dammbygget i Innerdalen i södra Norge, då man blockerade bygget genom att på platsen skapa en ekoby.
När det gäller konkreta ickevåldsmetoder för samhällsförändring finns det ett stort antal. Forskaren Gene Sharp listade, i sin bok The Politics of Nonviolent Action (1973), 198 olika metoder (se här), indelade i kategorierna protest och övertalning, icke‐samarbete och ingripande.
